Sådär.

Nu sitter jag hemma själv medans min familj är på väg ut till Gräsö. Om jag får säga det själv tycker jag det är ganska skönt, det man slipper är just allt tjat om att man borde städa, sova och fixa.

Louise kom över, likaså Linnéa. Vi käkade pizza och runt midnatt gick vi till affären för att posta ett brev, det visar sig att postlådan fortfarande är bortplockad. Inte heller nere vid biblioteket finns en postlåda.

Vi träffade på några bekanta, Danne, Robert, Lindblom, Kreta och Erland i busshållskuren (Fel busshållsplats, så Lindblom missade näst sista bussen). Farbror blå höll till vid affären.

Det som stör mig lite är att det att nätterna blir mörkare och kallare, nästan vinter. Får sommaren verkligen ta slut på sommarlovet?

Idag finns plats för ett namn, Lars Winnerbäck.

Fyra biljetter till zinken, klockan 18.00

Maria, Gustav, Linnéa och jag kom inte till kön förrän runt tolv. Solen sken och jag ångrade mitt val av jeans, för varmt var det, men jag tänker inte klaga för senare kom den störtskur som lovats, och det visade sig att jeans inte var så dumt ändå.

Under hela dagen tror jag att femtio kronor spenderades på toalett! Det är onormalt men sant.

Efter fem timmar i kön utanför släpptes vi in på zinken. På lilla scenen spelar Miss Li, Emil Jensen och Cissi Nour & Maud till klockan åtta då Markus Krunegård spelar på stora scenen.

Efter nio timmars väntan och spöregn kommer det vi väntat på - Lars Winnerbäck.

I otroliga två timmar spelas alla underbara låtar. Den kvällen glöms aldrig, jag lovar.

Onsdagen spenderade jag i Gävle med familjen Persson. I Gävle hölls en gatufestival med uppträdanden, musik, marknad, tivoli, gaturesturanger.

Jag funderar fortfarande vartifrån man får tag på det antalet bajamajor som befann sig i Gävle.

När vi först kom dit hölls dansuppvisningar i alla åldrar, vi strosade omkring  lite bland affärer och stånd. Det var hålligång ändå in i natten, vi åkte hem vid midnatt.

Hemma gjorde jag en snabb visit i mitt hus med puss godnatt på mamma och diverse ihopplock av kläder för att åka vidare till Skuttunge.

Mycket rolig kväll måste jag säga, kanske åker igen nästa år, vem vet?

Morgonen efter kollade jag på Walk the line medans Daniel tömde ut vatten på en del ställen.

Klockan halv fem åkte jag hem för att senare bege mig ner på extra fotbollsträning bestående av endast fem personer, givande.

Vem tror ni kommer hem till mig lagom till två nya avsnitt av sex and the city om inte, jo det är sant, Maria!

Gott folk, vi ses på lördag på zinken!

I mina ögon är du fullkomlig.

Ibland tror jag bestämt att jag lever ett dubbelliv.

Just nu längtar jag tillbaka till allt som vart, men jag skulle inte spola tillbaka någonting för ett öre. Jag vet inte varför, det tål inte att tänkas på.

Jag antar att jag saknar uppmärksamheten och kärleken jag en gång fick, men det är nog tillfälle att släppa det nu och nöja sig med mindre.

Inga citroner är allför sura. Eller är dom?

Idag är en speciell dag för minst fyra personer, personerna i fråga heter Maria, Therese, Louise och Frida. Vederbörande ska nämligen åka till Malta i natt klockan kvart i fyra.

Fulländad packning av kläder, saker och ännu mera saker är tveksam. Om dessa människor kommer komma iväg och ha alla saker med sig, då ska jag utan tvekan rita ett kors i taket. Med röd krita.

Men å andra sidan, saker går att köpa där.

Så, nu har jag vart ute och tagit ner grannens katt från fågelholken i trädet på tomten. Envisa katt. Högljudda fåglar.

Vi ska höras och ses om tre veckor, var inte avundsjuka.

Vänner, vi finns under samma himmel.

Nu mina vänner, är det sommarlov! Känns det inte bra i tårna? Jag har inte gjort en enda vettig grej idag. Första dagen på sommarlovet. Varför inte? Trots sommarlov tycker man att sovmorgon kanske skulle vara aktuellt, inte då! Klockan tio över åtta står det en familj som skulle kunna ha varit min och en tant mitt i mitt egna rum. Vilken integritet. Syftet tanten som inte tillhörde min familj hade var att göra om mitt rum, en så kallad hus-stylist. Det mesta i mitt rum var tydligen för fult för att synas på bild. Det känns utomordentligt kul att höra, jag menar, vem vill inte höra det?

Nu börjar också regnets tidsålder börja, det har regnat i evigheter nu, men det gör mig ingenting, den här dagen är ospeciell.

Snart bär det av, vi lyfter från marken!

Älskar vi inte sol? Bad hela dagarna! Skolan snart slut. Jag har tippat över världens ände, och hamnat på ett härligt ställe. Det var inte svart och kallt som jag trodde. Livet har sina goda stunder, är det inte så?

Just idag har jag ingen lust att sitta här och dokumentera mitt liv, så ha det bra gott folk!

Idag får man nöja sig med en textbit, kolla närmare på texten. Jag gillar den.

Tänk över saken.

But blood runs thicker, oh
But blood runs thicker, oh
We're thick as thieves, you know
If that's important to you
It's important to me
I tried to make you see
But you don't wanna know
You don't want to know

Oh what became of the Likely Lads?
What became of the dreams we had?
Oh what became of forever?
Oh what became of forever, though?
We'll never know

Please don't get me wrong
See I forgive you in a song
We call the Likely Lads

- The Libertines, What became of the likely lads