Så, för att tala om gårdagen var jag i Uppsala, för er som inte bor i närheten eller bara inte hade en aning så var det American Car Show som spökade runt husknuten.

Louise och jag åkte in på eftermiddagen och jag måste säga att jag vart förvånad, affärerna stängde fem, sen när stänger affärerna fem på en lördag?!

Vi åkte hem runt halv tio, Louise praktiskt taget sliter av mig vid henne busshållsplats (jag fick alltså äta där). Efter maten kom vi på att det kanske inte var så jävla klyftigt att åka hem, därför springer vi hem till mig (jag erkänner, kjol och sandaler var inte det varmaste). Efter tio minuters snabb ombytning, toabesök och diverse rusar vi upp till bussen. Väl vid busshållsplatsen stapplar det fram två stycken killar i tjugofemårs-åldern (från skogen?) med varsin grogg i handen. Dom verkar högst nöjda med att det står folk vid hållplatsen, och vad jag förstod av vad dom berättat så har dom tydligen vart hos en kompis och inte hittat tillbaka till hållplatsen, hur svårt kan det vara?

I Uppsala träffar vi på massa folk och lullar runt bland folkmassorna.

När vi suttit på bussen i fem minuter petar en kille mig på armen och börjar babbla om bröllop och när vi ska gifta oss och så vidare, och ja, han var påverkad. Som tur är bor han inte i Björklinge och jag tackade nej till hans frieri.

Vart ska världens människor ta vägen? Jag säger bara det.

Kärleken är en snöskoter som kör

i full fart över tundran och sedan

plötsligt välter, och drar med en

under sig.

På natten kommer isvesslor.

- Matt Groenig