Ibland tror jag bestämt att jag lever ett dubbelliv.

Just nu längtar jag tillbaka till allt som vart, men jag skulle inte spola tillbaka någonting för ett öre. Jag vet inte varför, det tål inte att tänkas på.

Jag antar att jag saknar uppmärksamheten och kärleken jag en gång fick, men det är nog tillfälle att släppa det nu och nöja sig med mindre.

Inga citroner är allför sura. Eller är dom?